SysterFia

Förra veckan gick allt så bra för att det var så himla kul =) Denna vecka kommer jag överleva tack vare mina överlevnadsinstinkter... Den kära kursansvarige har väl tänkt köra slut på oss ordentligt, som om ingen lyckats med det förut.. Känns som jag pluggat hela dan utan att ha kommit nån vart överhuvudtaget, förutom på labben som jag, väl där, lyckades fatta det mesta av... Men labfrågorna inför morgondagens labbande.... Fy fult ord!!!! De var tio stycken, jag höll på med dem i över 2,5 timme... Hon får väl skriva PUCKO med en röd penna i pannan på mig i morn... Pallar inte mer av de frågorna nu.. Får väl göra ett äckligt flödesschema inför i morn, för instruktionerna stod ju huller om buller och knappast har hon förberett nåt åt oss. Tacka vet jag doktorander som labhandledare gör lite i handledningarna. Och av vissa saker fattar inte de mkt mer av än vi..

Jag behöver hjälp, akut hjälp! Jag fullkomligt skriker efter hjälp!
Självklart ett klockrent citat av Ernst.

Positiviteten sprudlar, jag känner det. Kan numera se positivt på det mesta som händer.. Men idag blundar jag, orkar inte va positiv... Och medan jag sitter och klagar över att ha så mkt att göra, att jag inte kan fokusera på nåt, sitter massa gymnasieelever och sörjer en vän... Att ett ungt liv plötsligt ryckts bort på grund av ett bilbälte är tragiskt. Hur ska hennes kompisar som också var med i bilen kunna komma tillbaka efter detta? Onödiga dödsfall sker hela tiden, tänk bara på alla krig.. Men denna gången kom det så nära.

Barn borde man umgås mer med. Hörde en 7-8 årig tjej fundera över hur man lär sig prata.. Hur lär man sig prata? Det måste ju va jättesvårt? Tänk bara att säga blomma i stället för bomma eller lomma. Det måste ju va jättesvårt att lära sig. Och sen finns det ju flera olika sorters blommor. Hur lär man sig det? Man borde nog tänka mer som ett barn. Jag har lärt mig prata.. ingenting är omöjligt...
 
Vad jag gör om jag överlever?
Jo jag ler och är glad åt att jag lever,
även om saker känns jobbiga för stunden.