Otroligt
Jag gick upp för en timme sen, efter ca 12 timmars sömn. Japp, jag gick och la mej kl 20.00 en fredag.. Dock klarar tydligen inte min familj att de inte får ringa mej när det vill så först ringde jag och sa att jag skulle sova pga huvudet. 5 min senare hade min far hört att jag skulle sova så då ringer han för att kolla hur jag mår. Tack för att ni bryr er! Men vore det inte lämpligt om ni började prata med varann lite bättre där hemma. Har nu märkt att kommunikationen brister där i huset, och det har det gjort i minst 2 år... Trots alla dessa timmar av sömn känner jag mig inte så mkt piggare än när jag la mig.. Eller jo det gör jag - ska jag intala mig själv. Jag är inte trött! Jag är inte trött! Jag är inte trött! Jag är pigg! Nu ska jag skriva labbelilabbrappelliport! Och pluggat duktigt hela dan! Sen lär jag väl få jobba på kåren... Kris som vanligt. Och eftersom jag tycker synd om Lina som måste fixa jobbare kommer jag väl jobba, om jag inte råkar hitta nån som vill jobba (någon???) eller om inte massa folk plötsligt ställer upp. Så nästa vecka kommer jag väl också va förkyld. Men NEJ! Positivt tänkande. Jag är frisk! Jag är frisk! Jag är frisk! Nu är jag i a f så frisk att jag orkar tänka...
