Beslutsångest, de luxe!
Jag kan inte bestämma mig. Jag kan verkligen inte. Jag kan inte släcka hoppet. Jag vill inte släcka det. Jag vill jobba med livsmedel i sommar. Dumma industri som inte kan bestämma sånt förrän i slutet av denna månad/maj (kan för övrigt inte fatta att det redan är april..). Jag måste ringa vårdjobbet i morn. Det har jag lovat dem. Det har jag lovat migsjälv. Hade hon jag ska ringa jobbat i onsdags förmiddag hade jag ringt då och tackat ja. Men igår eftermiddag började jag tänka om... Om jag tackar ja och något av livsmedeslföretagen hör av sig, hur sur på migsjälv blir jag? Om jag tackar ja och inget livsmedelsföretag hör av sig, hur glad blir jag då? Jag är i alla fall nöjd med beslutet att inte jobba på Utsikten. Bara finalen kvar. Vara iskall vs. Riddaren...
Varför skulle inget livsmedelsföretag inte höra av sig? Är gymnasieungdomarna utan någon som helst erfarenhet bättre än jag? Tjänar företaget så himla mkt mer på att anställa någon som är 3 år yngre? Jag kan förstå processerna, vad som händer och vad som är viktigt. Inte från början, men jag skulle lära mig. Jag skulle krama torkfrysarna och centrifugalpumparna och putsa mettalldetektorn så att den skulle glänsa efter varje skift. Jag förstår varför man måste ha fula kläder på sig. Jag skulle aldrig komma på idén att tugga tuggummi i produktionen. Inte snusa heller (nej jag gör det inte normalt, men det vet ju inte de nåt om...). Men har jag nån som helst chans att visa dem detta? Eller ska jag ta det säkra före det osäkra och ta hand om det äldre generationen och försöka göra deras dagar en gnutta bättre??...
Hustomten, grannen min, alltså Kristoffer har flyttat hem =) Han ska vara här i sommar, jag blir inte ensam i huset = ett stort plus...
Ringde syrran för att få lite hjälp/åsikter.. Efter ca 30 sekunder var hon tvungen att gå. Det var ett ögonblick hon inte fick missa. Jag har hört att livet är till för att levas...
För att slippa bestämma mig har jag dammat, tvättat fönster, dammsugit, skurat och bakat bröd den tiden jag varit hemma idag... Värre än tentatider.... Ska ringa hem och få kloka råd som kommer gå ut på att allt är upp till mig. Ja, jo, jag vet....
Varför skulle inget livsmedelsföretag inte höra av sig? Är gymnasieungdomarna utan någon som helst erfarenhet bättre än jag? Tjänar företaget så himla mkt mer på att anställa någon som är 3 år yngre? Jag kan förstå processerna, vad som händer och vad som är viktigt. Inte från början, men jag skulle lära mig. Jag skulle krama torkfrysarna och centrifugalpumparna och putsa mettalldetektorn så att den skulle glänsa efter varje skift. Jag förstår varför man måste ha fula kläder på sig. Jag skulle aldrig komma på idén att tugga tuggummi i produktionen. Inte snusa heller (nej jag gör det inte normalt, men det vet ju inte de nåt om...). Men har jag nån som helst chans att visa dem detta? Eller ska jag ta det säkra före det osäkra och ta hand om det äldre generationen och försöka göra deras dagar en gnutta bättre??...
Hustomten, grannen min, alltså Kristoffer har flyttat hem =) Han ska vara här i sommar, jag blir inte ensam i huset = ett stort plus...
Ringde syrran för att få lite hjälp/åsikter.. Efter ca 30 sekunder var hon tvungen att gå. Det var ett ögonblick hon inte fick missa. Jag har hört att livet är till för att levas...
För att slippa bestämma mig har jag dammat, tvättat fönster, dammsugit, skurat och bakat bröd den tiden jag varit hemma idag... Värre än tentatider.... Ska ringa hem och få kloka råd som kommer gå ut på att allt är upp till mig. Ja, jo, jag vet....
Kommentarer
Trackback
