En ny vän
Jag funkar inte på eftermiddagarna längre. Så sjukt trött. Nån del i omställningen till solenergi har gått snett.. Plus att jag mellan ca 14-16 är jag så galet hungrig också. Inte bara sugen på söta saker för att försöka piggna till utan verkligen så hungrig så att jag blir galen. Trots att jag ätit lunch 2 timmar tidigare... Hur hungrig jag var i morse ska vi inte ens tala om. Bra där har vi ett rollspel till mina kära nutritionsrådgivarkollegor på ett tåg i morn.
Tror minsann huden börjat vänja sig vid solen. 3,5 timme i gassande sol och det syns bara lite i hårbotten haha..
Mötet gick finfint. Fick te och en hallongrotta som var för god för sitt eget bästa. Sista gången jag var där berättade jag till slut och fick självklart frågan varför jag inte är kvar till hösten. Jag svarade att jag skulle läsa en 10-veckors kurs nånstans före mitt ex-jobb. (okej det var bara en del, men det fick räcka så..) Efteråt kunde jag ha flugit ner från månen! (japp det var där vi höll till, bästa konferenssalen på högskolan har jag just utnämnt den till) Men jag vågade inte för då kanske de andra blivit rädda. Sen cyklade jag till Maxi, en väldigt konstig väg, var för glad för att tänka på hur jag cyklade egentligen. Väl där var jag snäll mot ett barn. Jag brukar inte slå barn. Men när de säljer saker brukar jag aldrig bry mig. Men jo tack jag ska nog ha en majblomma. Fy tusan vad hemskt det var att alltid sälja saker förr i tiden. Majblommorna var för hmmm 11 år sen och jag hatade det, förutom när jag sålde en 10-kronors blomma till Sten Nilsson (Sten i Sten & Stanley som sjunger jag vill vara din Margareta för er icke-karlskogabor som inte vet bättre ;) ) och min kompis som bara hade kransarna kvar tyckte han var väldigt snål, hahaha! Oj tillbaka till tråden med en öppen fråga. Vad var jag så glad över? (vilket självprat som satt igång i mitt huvud då när glädjen var som störst..) Jo! Jag upptäckte att jag har blivit vän med en av de tankarna som plågat mig mest denna vår. Vad gör jag efter 7:e juni. Jag vet inte. Jag har ärligt talat inte den blekaste aning, dock ett antal teorier. Men just nu kvittar det!! Det är nästan skönt att veta. Jag har ingen aning om vad som händer i mitt liv. Men det har ingen annan heller. Varsågod att påverka! Om de som är mina bästa vänner idag verkligen är det så kommer vi hålla kontakten. Om Kalmar ligger mig så varmt om hjärtat som jag tror så lär det märkas. Om jag vill nåt tillräckligt kommer det kanske hända. Om man lever får man se. Jag ska leva!
Tror minsann huden börjat vänja sig vid solen. 3,5 timme i gassande sol och det syns bara lite i hårbotten haha..
Mötet gick finfint. Fick te och en hallongrotta som var för god för sitt eget bästa. Sista gången jag var där berättade jag till slut och fick självklart frågan varför jag inte är kvar till hösten. Jag svarade att jag skulle läsa en 10-veckors kurs nånstans före mitt ex-jobb. (okej det var bara en del, men det fick räcka så..) Efteråt kunde jag ha flugit ner från månen! (japp det var där vi höll till, bästa konferenssalen på högskolan har jag just utnämnt den till) Men jag vågade inte för då kanske de andra blivit rädda. Sen cyklade jag till Maxi, en väldigt konstig väg, var för glad för att tänka på hur jag cyklade egentligen. Väl där var jag snäll mot ett barn. Jag brukar inte slå barn. Men när de säljer saker brukar jag aldrig bry mig. Men jo tack jag ska nog ha en majblomma. Fy tusan vad hemskt det var att alltid sälja saker förr i tiden. Majblommorna var för hmmm 11 år sen och jag hatade det, förutom när jag sålde en 10-kronors blomma till Sten Nilsson (Sten i Sten & Stanley som sjunger jag vill vara din Margareta för er icke-karlskogabor som inte vet bättre ;) ) och min kompis som bara hade kransarna kvar tyckte han var väldigt snål, hahaha! Oj tillbaka till tråden med en öppen fråga. Vad var jag så glad över? (vilket självprat som satt igång i mitt huvud då när glädjen var som störst..) Jo! Jag upptäckte att jag har blivit vän med en av de tankarna som plågat mig mest denna vår. Vad gör jag efter 7:e juni. Jag vet inte. Jag har ärligt talat inte den blekaste aning, dock ett antal teorier. Men just nu kvittar det!! Det är nästan skönt att veta. Jag har ingen aning om vad som händer i mitt liv. Men det har ingen annan heller. Varsågod att påverka! Om de som är mina bästa vänner idag verkligen är det så kommer vi hålla kontakten. Om Kalmar ligger mig så varmt om hjärtat som jag tror så lär det märkas. Om jag vill nåt tillräckligt kommer det kanske hända. Om man lever får man se. Jag ska leva!
Kommentarer
Trackback
