En såndär oönskad söndag...
Växjö var härligt. Även om vi inte var där länge hann vi få en härlig semesterkänsla. Underbart. Nu borde denna tentavecka kunna överlevas och nästa kurs, min skräck-kurs kommer också gå. Har den positiva känslan nu.
Lite för positiv igår kanske, hehe... En morgonpromenix, tvätta, pluggade lite, tränade kombipasset, slappade, festade. (Jag vill också ha en stor 2a som jag kan renovera köket och badrummet i...) Hade ju gissat hur det skulle sluta och det blev så, typ... Kul var det! Idag har dock inte varit nån rolig dag. Hade värsta bästa härliga soliga planen, men nääee.. Får bli en annan söndag. Och städa får jag göra i mornbitti i stället, det ser för bedrövligt ut. Det är en sån här dag TV:n faktiskt behövs. Härligt att jag har så mkt att välja mellan. 1an och 4an... Blir repriser på webb-tv. Men det är faktiskt självvalt. TVn blir mer och mer en prydnad...
Min kropp börjar sakterligen normalisera sig... Har nu blivit kanonhungrig.. Inte så konstigt efter dagens anorexiakost kanske... Varför finns ingen mat när det behövs? Kan inte vårrullarna steka sig snabbare??
Jag har fått ett bra råd av en vän. Jisses vad svårt det är att genomföra det bara. Vet att jag bör ta tag i det. Men inte idag. Antagligen inte i morn heller. Men nån gång kanske modet vuxit sig starkare..
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
Snart finns det inga tårar kvar
De var våra att ge vem som helst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken vi har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen
Sätter du själv dina gränser
Sen i påskas har jag Kent-boxen, men vissa låtar spelas ändå mkt oftare än andra...
Jag behövde en hundradels sekund
Nu när jag tagit beslutet är jag lugn
Visioner i mitt huvud när du ler
Jag har hittat nånting vackert,
vännen, ser du vad jag ser?
Jag är nästan som du
