Isen vann, den har inte smält bort...
Efter en lång överläggning med mig själv och ett långt samtal med pappa kom jag fram till ett beslut. Jag tackade nej till vårdjobbet här i Kalmar. Jag har en lååång förklaring till varför med för- och nackdelar åt alla håll och kanter, men jag orkar inte skriva det nu... Jag har redan ringt och förklarat hur jag tänkt. Och det känns bra. Fick jag inget livsmedelsjobb skulle jag höra av mig så kanske hon kunde fixa nåt annat jobb åt mig, men antagligen inte på Riddaren, men möjligheten till jobb är inte helt borta...
För en gångs skull har jag inte gett upp... Hoppet om att få inte en fot i livsmedelsbranschen, om så bara för att packa korvbröd, lever.. Vägen på mitt yrkesverksammaliv kan börja. Det ordet får mig att må illa...
Nu: dags för föreläsning... Hoppas han lyckas skingra mina tankar på allt och inget nu.. Varför bli det kaos i huvudet av sånt här tro...
