Ute och svävar...
Hjärnan är en lustig sak. Tänker det den bör göra men himla mycket annat också. Bra eller inte kan vara osagt. Samma sak med misstag, fattar inte hur många gånger man kan göra samma/liknande sak... Bra eller inte kan vara osagt här med. Det är ju ändå erfarenhterna som gör att livet är värt att leva.
Plugga var det ja, inte tänka på annat... En stund känns allt riktigt bra. Sen läser jag en fråga och allt rasar. Oh vad jag älskar att tentaplugga och lära för livet! (ja jag är en bitter människa, har aldrigt sagt nåt annat. men jag kan lägga bort den sidan också). Dax att öppna böckerna och släppa föreläsningarna i morn.. eller ikväll, fast mitt huvud har lagt av.. Jäkla teflonhjärna, läser en mening och sekunden efter är det borta. Närminnet har försvunnit nån gång... Fast känslan ska va sån här så jag ska inte klaga.
