Högerfökylning

Redo för avresa, om tolv timmar i a f.. Av den tid jag ska iväg går typ en tredjedel till att resa.. jippi, va kul.. men variation i a f, både tåg, taxi, flyg och buss lär jag klara av... men kommer ha tid att tänka alldeles för mycket..

Denna dag har varit lik de senaste, fast vaknade på hyfsat bra humör, som varade en timme tills förkylningen tog över. Har varit högerförkyld. Ont i höger sida av halsen, bak mot örat, upp mot ögat - som stundtals sved och ibland kändes det som att nån tryckt en gräddtårta ansiktet på mig - men jag såg den aldrig.. Huvudet har varit rätt mosig det med... Hoppas jag mår bättre i morn, annars blir 14 timmars resande inte så underhållande.. Orkade läsa lite i en av kursböckerna, men mkt blev det inte. Inspirationen/motivationen/koncentrationen är borta. Ge mig några mattetal istället.

Hoppas på nya krafter efter denna helg
(fast jag lär väl vara helt slut, med tanke på alla resor). Lite motivation i a f, för jag har ingen lust att lunka på så här längre...

Tack och hej,
nästa gång är jag en resa rikare. Måtte flygen funka.


Sen försvann känslan

"Han försökte förstå det som tidigare varit självklart. Han gjorde teori av en instinkt och då försvann hoppkänslan. Och det infernaliska är att för att hitta tillbaka så måste han lära sig de enklaste grunderna. Som att resa sig från en stol. Låt vara i 90 kilometer i timmen."



Göran Zachrisson om Jan Boklöv, -93.
(nu från sportspegeln 090126)
Skulle kunna vara en liknelse av mig om jag, -09.


Är du fortfarande arg?

Jag har fastnat i en låt. Trots att...


jag inte räknar precis

jag inte tänkt höra av mig och säga att allt är fint

jag inte har träffat en annan

jag inte nynnar hela tiden

jag varken har färgat håret eller fått pollenallergi

jag inte undrar om någon är arg

pappa inte har varit på sjukhus

pappa fortfarande ser likadan ut

jag varken har katt eller kattungar

jag har inte lärt mig spela munspel

jag inte har tid över

jag inte undrar om Du är arg

Du aldrig kunnat läsa mig

jag brukade gråta men inte skrika eller spy

det fanns da'r

jag minns de än

de är de bästa da'r någonsin

jag inte förrän idag visste vem Kjell Höglund är

jag gick aldrig dit

jag inte vet vem Anna är

Du inte helt säkert är glad

jag inte nynnar, men sjunger

Du kanske är trött

Du kanske önskar att vi aldrig hade möts

Ibland träffar låtar rätt, även om man inte känner igen sig med texten.
Är du fortfarande arg? heter den och det är Säkert som sjunger den, men alla youtubeversioner var usla.. Men på spotify är den perfekt.


Rivjärn

Det är intressant det där med att tänka på annat på en föreläsning. Igår kom jag plötsligt på att jag inte alls lyssnade på föreläsaren utan tänkte på hur rivjärn tillverkas. När jag kom fram till hur (måste ju likna sättet man gör diskhoar på, typ..) började jag fundera på hur tusan jag började tänka på rivjärn från första början?!?!?! Så då var jag tvungen att fundera på det ett långt tag. Och jag fortsatte med det idag och jag kommer inte på hur sjutton jag kom att tänka på rivjärn... Tror det är den jäkla sömnen som ställer till det. Minns knappt den natt jag sov normalt utan att ligga sömnlös/vakna stup i ett/drömma massa galna drömmar/eller stressa stressa stressa...

Supermänniska

Jag vill inte vara mänsklig. Jag vill vara en supermänniska.
Då skulle jag vakna på glatt humör, pigg och studsa ur sängen.
Men nu är jag jag...

Seeeg

Vad gör man när man inte orkar ta tag i nåt och egentligen inte orkar göra något alls? Sitta och titta rakt fram eller på datorn känns bara trist, trist, trist...

Jag är seg och trött, som vanligt..


det har tidvis gått bra
tidvis har skakandet lagt sig
ibland har jag vaknat på morgon
och gjort det jag ska

Minnet alltså...

Eftersom jag inte orkar plugga gör jag andra viktiga saker, som kollar igenom senaste tentan eftersom jag aldrig orkar kolla noggrant direkt vi får tillbaka den. Men det var inte så kul, särskilt inte en uppgift som jag under tentan inte fattade riktigt - men lyckades lösa ut rätt ändå (räkneuppgift förstås!) och nu fattar jag den inte heller - fast jag har min egen lösning framför mig, minns ju inte ens formel som jag räknade med. Men då, för 2 månader sen kunde jag den utantill... Varför minns jag så himla dåligt? Det var ju skitkul (så här i efterhand) och jag var ju helt uppenbart bra på det - i a f under tentadagen. Det är inte många kurser som man skulle klara en tenta på idag, tråkigt. Jag borde ju kunna det...

Lördag, gissar jag på

Jag var till gymmet i morse. När jag var färdigtränad var det fullt med barn ute vid receptionen och i omklädningsrummet som skulle på familjejympa (eller nåt sånt). Så himla gulliga! Då kunde man inte bli annat än glad =)

Har försökt plugga en timme.. och läst 10 sidor, som borde gått mycket fortare, men hjärnan orkar inte. Teflonperiod. Tur att det är långt till tentan. Men jag vill ju komma i gång, kommer bli asjobbigt sen annars... Men det verkar inte funka, fel inställning nu märker jag.

Ikväll ska jag jobba på sittningen och kårkvällen, oj va bra för då slipper jag plugga =)


Pluggtrött...

Jag skulle plugga i dag. Det gör jag, inte. Orkar inte, utan hittar på undanflykter som att plocka in all tvätt, städa, diska, handla, rensa golvbrunnen i duschen - ushc & blä det är inte nåt som är särskilt kul.. Men jag klarar inte av att läsa mer än en halv sida för sen blir mina ögon för trötta för att hållas uppe... Varför är mina piggaste timmar plötsligt mellan 20-23, när det brukar vara 8-12... det är illa....

Tänkte träna men har inte hunnit, ska på möte om en timme. Alla dessa kursplaner, nåja jag slipper plugga och får kanske höra om fler äventyr Kalmar FF:s SM-buckla var ute på förra fredagen.. hahahaa, vissa föreläsare är bara så klockrent roliga =D hahaaha hohoho

Jag bowlade igår, trots min bowlingfobi. Och det var dessutom ganska kul. Det går framåt, ibland..

Åhhhhhh vad jag inte vill plugga!!! Kanske ska diska igen då.. innan det är dax att ge sig av, tidigt...

Trött, preciiis som vanligt

Hur ska denna dag sluta när jag redan behövt sova en halvtimme för att jag inte orkat hålla mig vaken. Jag som skulle plugga hela förmiddagen tills det är dax att pallra sig iväg till expen... Dan började ju bra när jag tvingade upp mig ur sängen strax före sju för att gå till tvättstugan och tvätta. När jag lagt in all tvätt tittar jag till på bokningstavlan. Va bra det går, 10-13 hade jag bokat för att slippa gå upp så tidigt (eftersom jag var så trött i måndags).. Vad gör det när jag på alla påminnelselappar skriver 07.00. Tur att det var ledigt...

Har föreläsning två timmar i eftermiddag och fortsatt "utbildning" för studentambassadörsuppdraget. Har nog inte nämnt det för så många människor. Fick en idé innan jul och lämnade in en ansökan någon timme innan jag åkte hem på jullov, under dörren eftersom hon som skulle ha den inte va där. Förra veckan fick jag reda på att jag fick jobbet, tvekade lite eftersom vårens schema kommer komma strax före kurserna börjar - så planeringen kobber bli = 0... Men nu är det väl bara att köra på och se hur många gånger jag kommer kunna åka iväg..

Dax att försöka läsa lite, och inte somna denna gång...

Det svänger...

Det svänger fort i slalom. Vissa av mina hjärnspöken verkar ägna sig åt den sporten. Men inte resten av mig.

Jag skulle såååå behöva ett tokjobbigt spinningpass just nu. Men icke.
Inte idag. Det kändes som jag sträckte baksidan låret, nästan ner i vaden också när jag gick förbi Fredrikskans (glad på väg efter föreläsning och ha betalat flygbiljetten). Tänkte att det var en inbillad känsla bara för att jag inte hade lust att spela fotboll. Men nej, inte har den gått över. Och jag vågar inte riskera nåt, då denna känsla inte ger mig särskilt bra minnen. Så här sitter jag. Det verkar inte som att min kropp är till för att röra på sig. Nej jag är inte bitter... Får se om jag tar mig iväg till gymmet i stället, men just nu lockar det inte mer än att repetera massa grejer jag egentligen ska kunna...

Just nu är det inte något kallt mellan mig och England. Man kan snarare fundera på om jag behagar komma hem från England. Jag kanska stannar och bosätter mig under Karins säng. Nej jag vet, inte ett dugg realistiskt att det skulle hända. Lika bra att fortsätta hugga i lite sten och det då va...

Jag behöver sol. Nu.

London!

HOHO! Fick just reda på att biljetterna är bokade!! Det blir London nästa helg =D

Redo för vändning

Har inte mått så bra sen sist.. Förutom att läsa två böcker (Mina hemligheter och När du läser detta) har jag äntligen städat lägenheten och bakat.

Idag har jag tagit tag i livet igen. T ex lämnat in cykeln på reparation, som kan kosta 1500 om jag inte har tur, och då skulle allt utom 200 vara kostnaden för cykeldelar. Tack och bock, jag är student om cykeltillverkarna glömt det. Och så har jag köpt lysrör, alltid lika kul not. Ny kurs på g också. Tur att det är med en Håkan, annars hade det blivit en jobbig start. Men här ska tänkas positivt!!!

Och nu har jag bestämt mig för hösten också. Tror jag. Eller inte. Men jag tror nog det. Eller? Jag orkar inte vela och tänka på det längre. Så det får nog bli jobb i sommar (om jag hittar något bra vill säga!), Englandspluggresa till hösten (eller Malta eller USA eller nån annanstans), analytisk kemi i Kalmar (om den går period 2 som vanligt vill säga) och sen ex-jobb på våren. Det är en plan just nu i a f...

Om två timmar vet jag hur nästa helg kommer spenderas... Kan bara hoppas hoppas hoppas =)


Sova, sova, sova.

Jag vill sova, sova, sova. Nu. Men då kommer jag ligga vaken i natt och det hatar jag. Men det kanske är värt det. Ändå ingen ork att ta tag i i nåt, utan tänker bara på allt jag skulle kunna göra nu när jag är pluggfri i flera dygn! Men orken, snälla kom tillbaka. Kanske ska sova ändå.

Denna dag ett liv

Som farbror melker sa. Båda redovisningarna och opponeringen gick bra. Skönt att vara klar. Imorn är det några redovisninar att titta på och sen en lunch tillsammans med klassen och lärarna, ska bli gott med massa fermenterad mat =D Fast det är tråkigt att livsmedelsvetenskapskursen är slut, 15 (oftast) roliga veckor.

Skulle jag tro på att man har haft tidigare liv skulle jag tro att jag blivit påkörd av en bil. Ibland (den senaste veckan)  får jag en så konstig känsla när en bil kommer i närheten. Men nu tror jag inte att man haft ett tidigare liv, i a f inte på denna jord, så då kan jag ju sluta tänka på det. Fast det är ju lättare sagt än gjort. Precis som med allt.

Rödlök och gräddfil

Då var redovisningarna av denna hälft av kurs i gång då.. Och så trött jag blev.. Alla jobbade jättebra idag, sa vår lärare. Tack sa vi som bara suttit och lyssnat hela dagen. Men i morn smäller det, 2 föreläsningar och 1 opponering ska göras =) Ännu är jag inte nervös men imorn kanske.. när våra handledare från Guldfågeln sitter där och kontrollerar varje ord vi säger. Men så kul, intressant som detta projekt varit går det nog bra.

Rödlök och gräddfil är underskattat.

Ska jag orka iväg till gymmet är frågan.. Klockan nio ska jag i a f sitta klistrad vid tvn, om boxen behagar funka vill säga...

Morötter, knäckebröd & te, men ingen cykel!

En vecka hemma i Kalmar (paaah! känns som 2 år).. Och det är galet vad mycket morötter och knäckebröd jag ätit och hällt i mig te - både grönt & svart.. Nog för att jag ibland äter detta vanligtvis men det känns nästan som om jag lever endast på det just nu.. hmmm... Och cykeln har jag inte lagat, och det har ingen annan heller för den delen.. så jag går... och går.. För under söndagen lyckades fötterna bli glada och normala igen! Och konstigt nog troddde jag denna cykelbrist skulle göra mig galen av stress, men det blev tvärt om. Eftersom jag omöjligtvis kan hinna lika mkt utan som med cykel sjunker kraven på vad jag behöver göra (och japp, jag är den skyldige till att sätta kraven..) vilket har lett till att jag inte alls känner mig lika stressad som tidigare.. LOOOOOVELY!

Kan ju vara att jag inte har så mkt att plugga och ganska mötesfri..  Men men, stresslös en vecka skadade inte i a f.. Så jag skjuter nog upp det där med att laga cykeln.. Och fortsätter äta morötter och knäckebröd och skölja ner det med te.

Förresten.. Träna på redovisningar är sjukt tråkigt....


Ny vecka..

Hur fort får en helg gå? men men, bara 5 dar till nästa.. 2 redovisningar & 1 opponering denna vecka, plus att lyssna på andras redovisningar i två och en halv dag... Sen är den roligaste kursen jag läst slut =(

Köpte en ny mobil i lördags =) Kände mig som en gammal tant i början men nu börjar jag lära mig hur den funkar..

Förutom en shoppingsväng på Giraffen och ett kombiträningspass på eftermiddagen blev det Kalmarrevyn på kvällen. Förra året var den jättebra, inte lika bra i år men rolig ändå..

Igår var jag trött, tröttare, tröttast... Fattar inte varför?? Bara drömmer massa skit på nätterna.. Typ att det bästa djuret man kan avla fram är en korsning mellan en ko och en älg...

Otroligt fin himmel ute. Kanske kan bli en bra dag trots allt!

Onödiga drömmar

Varför kan inte huvudet koppla av på natten? Varför drömmer jag att min syster råkar köra över en människa med längdskidor? Syrran var asbra på att skidor men kan inte alls lika bra i verkligheten, den hon körde över fick skallskador, blödde ur båda ögonen, överlevde, visste att hon brukade kallas för fröken och allt hände på Tjörn.. Hur kör man över någon med längdskidor så att huvudet skadas överhuvudtaget?? I nästa dröm är jag med i nån tävling (där man skulle leta vantar)  jag ska springa till strandbadet i kga och springer över en väg och blir påkörd av en bil - åker över motorhuven, taket på bilen och landar till slut på bägge fötterna och skäller ut mannen som körde för att han inte blinkade.. varför liksom? varför drömmer jag detta?

Livets aviga och räta

Jag var så lycklig att det skrämde mig.

Jag gillade inte boken i början. Men den har artat sig rejält. Den är inte nån bok i mängden. Det finns nånting bakom. Fråga mig inte vad, men kloka saker kommer upp hela tiden. Som "Jag var så lycklig att det skrämde mig". Kan det sägas på ett bättre sätt? Det är nog så. Lycka skrämmer mig....

Hjärnan är i konflikt med sig själv.. som så ofta.

Now I see..

I would walked 500 miles and I would walk 500 more.. NOT! Nu förstår jag alla låtar om att gå hit eller dit, varför man har skrivit dem överhuvudtaget... Fy va ooont det gör. Så förbannat ont. I gymmet i mina nya härliga skor kändes det inget, inte heller på spinningcykeln med mina kära spinningskor. Men sen, när jag gick i strumplästen därifrån. Så förbannat ont. Kände känslan i morse. Så förbannat ont.  Jag gick i går, inte så farligt mycket, totalt kanske 2 timmar, i vinterskor på ojämn underlag. Och idag. Så förbannat ont. Under mina fötter. Trodde knappt jag skulle klara av att gå hem från friskis, men jag gick och efter ett tag var det inte så farligt - förutom när den släta snön övergick till en backig terräng (eller det kändes i a f så i fötterna), så förbannat ont. Efter att ha vant mig vid tanken till att bara gå och inte cykla den närmaste tiden så känns det ganska skönt faktiskt. Men inte nu, det gör så förbannat ont. Men det skulle va bra att gå mer, mer vardagsmotion till mig..

Men det är väl inte så konstigt att jag har ont eller problem med nån kroppsdel (mina kära knän är inte helt återställda än heller) jag har ju en gång i tiden t o m haft problem med hammaren, städet och stigbygeln i mitt en öra (eller det var kanske båda). Jag brås på min far. Och min mor. Vilken himla röra...

Nu ska jag ta en dejt med min bok där huvudpersonerna löser det mesta genom att sticka eller dricka ett glas vatten. Det är tydligen väääldigt bra att ta ett glas vatten så fort man inte gillar läget. Mer vatten åt folket!

Jag är ingen kyckling, jag är ingen kyckling, jag...

Hur många gånger kan man egentligen läsa ett arbete och lyckas hitta nya fel varje gång? Alldeles för många.

Jag börjar tröttna på kycklingarna, fast det är bland det roligaste i pluggväg jag någonsin gjort! Men att läsa det gång efter gång för att det ska vara perfekt och sen försöka korta ner allt till en redovisning är inte lika kul som att komma på allting första gången. Det svåra hur vi ska kunna korta ner allt till 45 minuter. Att få ihop tillräckligt med väsentliga och intressanta saker att berätta är för en gångs skull inte problemet! =)

En illusion?

Var jullovet bara en illusion? En dröm om ett lättare liv? Någon konstig tanke nattetid? Känns inte som jag lämnat kalmarlivet på väääldigt länge och jag har inte ens varit här i 24 timmar, tror jag. Eller så var allt bara en bra dröm, för en gångs skull. För det är mycket drömmar nu, mest nattetid. Och när jag vaknade för 124e gången inatt kändes det som jag aldrig hade sett något annat än mitt rum. Min glädje visade inga gränser när jag väl gick upp, vinklade persiennerna och det visade sig vara soligt ute!

Egentligen vet jag inte vad felet är, eller om det nåt fel överhuvudtaget. Det är nog bara min hjärna som fått en attack av att leka pessimisten i ett nötskal just nu. Så fort solen försvunnit, och nu ska det vara grått i flera dar....

Rubrikfritt

Gårdagen är historia, morgondagen är ett mysterium. Men dagen som är idag är en gåva.

Nu har jag kollat på Kung Fu Panda som lovordades så i bilen på väg hem på jullov. I morn bär det tillbaka igen, fast med tåget.. Väskorna har nu packats (och jag gillar fortfarande inte att packa!). Tunga blev de, hur det nu ska gå vid vissa byten... Jobbigt värre.. hehe..

Om ett dygn sittar jag där i en liten lägenhet och laddar inför en ny termin..

Hemmakänsla

Detta år har börjat bra! Jag har lugnat ner mig (tills igår före jag skulle sova). Stressen försvann efter några dar i U-a och sen med många timmar knåpandes med ett 1000-bitars pussel utan att jag visste va motivet skulle vara, jo ledtrådar hade jag ju... Kul va det och jag lyckades alldeles själv! Och jag har vant mig vid att ha tre andra människor som springer runt och stör =) Nu känner jag mig hemma. Så jag vill gärna vara kvar här och göra vad jag (eller nån annan) känner, utan massa krav.. men näe, för då är det dags att samla ihop alla saker och packa för att åka tillbaks till kalmar.. Vill men ändå inte, bara 5 månader kvar där nere - med den situation det är just nu, blir jag kvar blir det på nya villkor... ja ja, det är ju fortfarande 2 dagar kvar innan tågresan väntar (hua vad tråkigt)..

Förstört knäna har jag också.. (säg när jag inte är skadad elelr har ont nånstans) Det är ju så himla fint väder detta år! Sol och fin is över Möckeln och massa barn som åker skridskor (karlskogas hockeyframtid är säkrad så bra som de är!) Så ut och gå är ju ett måste, trots 10 minusgrader. Och det tål ju inte mina knän så påbylsad med knäskydd, leggings, mjukisbyxor och termobyxor går jag ut, och får ändå ont, pisssss... Och idag är det minus 18 grader, undra om jag ska våga mig ut....

Kanske dax att göra nåt av denna dag! istället för att tänka på allt jag vill göra innan tisdag..

RSS 2.0